Många har skickat mejl till mig och sagt att jag aldrig skriver om värre saker än t.ex kändisar som dött eller hur mycket jag hatar rasister osv osv. Att jag inte bryr mig ett skit om alla som dött i Norge nu eller sådant. Men nu ska jag tala om en sak för er som misstror mig...

Jag bryr mig jävligt mycket! Jag blev helt förstörd när jag hörde om massakern på ungdomslägret och bomben som sprängts vid Utrikesdepartementet i Norge. Jag hatar att höra om sorgliga saker, och blir ledsen varje gång jag hör om något sorgligt. Det är därför jag helst låter bli att skriva något, jag skriver roliga saker istället så att folk kan tänka på något annat för stunden, för att vara lite schyst liksom. Min pojkväns mammas syster bor i Norge och det kunde gått illa för henne om hon varit i närheten av bomben, men som tur var så var hon inte där då. Jag sörjer alla som dog, och fattar inte hur man kan vara så sjuk i huvudet att man klär ut sig till polis och skjuter ihjäl cirka 80 ungdomar bara sådär!

Sedan är det ju så att folk dödas VARJE dag, överallt! Det är inte BARA i Norden som det händer, hoppas jag att ni fattar. Folk blir våldtagna, kidnappade, torterade till döds, blir utsatta för utpressningar och andra dåd. Folk blir skjutna utan anledning, folk bombar mitt ibland tusentals människor. Det är ingen vacker värld vi lever i, och det händer varje dag, allt detta. Istället för att BARA stödja Norge, stötta världen. Visst, det är svårt att stötta flera länder samtidigt, men ni ska inte bara tänka på ett land i taget. Det är bara ovanligt att sådana här saker händer i Norden, men det är lika obehagligt att det händer ofta i andra länder. Det är så hemskt... 

När World Trade Center kraschades så var jag lite liten för att fatta alltihop, men jag fällde många tårar när jag såg folk föras bort där i tv:n, döda eller skadade, och när jag såg folk gråta sig fördärvade över sina döda anhöriga blev jag ännu ledsnare. När tsunamin i Thailand och Japan var, blev jag också ledsen

Jag gråter hur enkelt som helst, jag grät till en Disneyfilm en gång, Lilo & Stitch 2, när han typ var död men sen "återuppstod" pga Lilos kärlek till honom. Jag grät som en nyfödd bebis. Och när jag ser på videos när soldater överraskar sina barn när de kommit hem, det gråter jag också av. Jag gråtar av vafan som helst i princip. Grät av filmen A.I och en annan film som heter Hotel Rwanda (som förresten är verklighetsbaserad.) Så jag bryr mig väldigt mycket! Förjävligt mycket, och tro inget annat! 

Jag hoppas att alla som dött i alla overkligt hemska massakrer och naturkatastrofer kan vila i frid. Vi i jordelivet saknar er. 

R.I.P